Det finns inte många saker som engagerar mig så som rosa bandet. Med olika mellanrum skänker vi en slant till forskningen och varje år i oktober handlar ja om möjligt i första hand "rosa produkter" och när tv-galan e så sitter man där och gråter å skänker en liten slant till - inte alls så mycke som man skulle vilja men ändå en liten slant på vägen.Ja vet nämligen hur det känns att hitta en knöl i bröstet och vilka tankar som rusar i huvudet. Min knöl som ja har e en svullen mjölkkörtel, men de vet man inte förrän det tagits vad som känns som oändligt med tester. Och även om dom säger på mammografin att de ser ofarligt ut så har man ändå nån vecka innan man får de slutgiltiga beskedet. All dödsångest som man däremellan hinner ha e något av de värsta man kan uppleva. Speciellt när man har barn. Tänk å inte få vara med å se dom växa upp till underbara självständiga individer. Ja har fortfarande ångest eftersom knölen finns kvar till och från, men ja har undersökt den 2 gånger å den e ofarlig. Regelbundna tester så har man iaf god chans till att upptäcka cancern i tid om de skulle va nåt.
Läs mer om bröstcancer HÄR
Bröstcancer och barncancerfonden är dit våra välgörenhetsslantar går i första hand. Sen vill man ju givetvis hjälpa till överallt, men som vanlig Svenssonmedborgare så måste man välja det man brinner mest för.
För er som orkar finns här en jättefin å extremt gripande blogg. Anna har skrivit öppenhjärtligt om sin tid med cancer. Då hon upptäckte den strax efter sin dotters födelse 2008 och fram till mars i år då hon somnade in. Därefter uppdaterar hennes man den med jämna mellan rum.
