lördag 23 november 2013

Inte vår familj...

Den tanken har ofta ofta farit genom mitt huvud. Många runt omkring drabbas av det hemska beskedet, men inte vi - vi är ju kärnfriska och inte kan väl något sånt hända oss?!?! 

Jag har alltid varit sjukt rädd för att drabbas av bröstcancer. Jag har "knutiga" bröst och jättesvårt för att hålla koll på vad som ska va där och inte. Men mina knölar är av en god sort. Ändå väljer jag att på måndag operera bort en bamse. Den kan växa och skapa obehag (och obehag skapar den redan). Mitt i all min rädsla över att knölen va nåt annat än vad den va så kommer det det hemska beskedet att min älskade fina pappa har cancer. Plötsligt är min knöl en ren jävla skitsak!! Cancer det som inte vi skulle drabbas av.. Hallå miss i protokollet!!! Fan fan fan!!! Men vad fan kan man göra? Inte mycke. Hålla tummarna och hoppas att allt går som det ska. Han ska opereras på måndag liksom jag. Tuff dag så måtte de bara bli tisdag!!!

Ens föräldrar ska vara odödliga!! Så e de, men även jag fattar att så inte är fallet. Nu mer än någonsin. En ren och skär käftsmäll!! Jag har så svårt och se mig själv utan någon av dom. Hela min familj ligger mig oerhört varmt om hjärtat. Folk som känner oss vet att vi har en otrolig sammanhållning i vår familj och det är jag oerhört stolt över!!! Min pappa är min rådgivare när det gäller allt som har med snickerier och mina andra hantverksprojekt. Det är han som alltid tragglar att matte är viktigt - därför är jag idag bra på huvudräkning!! Han är lite som Skalman fast utan matochsovklockan... Han har oftast allt man behöver! När man är yngre tycker man att ens föräldrar är så dryga, men min pappa han har humor på riktigt. Visst tusan har vi bråkat det ska gudarna veta, men i tonåren va Papsen som jag minns det oftast på min sida... (Kanske önsketänkande...) 

Snälla tomten jag önskar en jul med hela min familj!!!

Tjing!