För 2 månader sen så va julen det enda jag längtade efter. För då skulle allt vara över.
För 1 månad sen önskade jag av tomten att få fira jul med hela min familj.
Det gick sådär...allt är inte över och familjen va inte hel på julafton. Skit!!!
Men vi lever - både jag och Paps. Dessutom va min knöl 100% ofarlig vilket givetvis är en lättnad.
Men Paps är kvar på sjukhuset. Förhoppningsvis är han hemma till nyår. Hela tiden måste man sätta upp nya mål i livet har jag insett på senare tid.
Just nu ser jag mest fram emot helgen. Det här med att varva ner och ta det lugnt är liksom inget som inträffar under själva juldagarna utan nu efteråt. Så efter en intensiv period med tårar, ångest, glädje, sorg, stress osv ska jag i helgen inte göra ett skit!!! Jag ska bara vara - oj va härligt!!!
Idag va det dags för den årliga reashoppingen med Josse. Himla trevlig tradition och hoppsan sa med påsar det blev och bära på.
1 dags jobb sen kommer myshelgen - det ska vi väl klara även om det känns tveksamt...
Tjing!!
