För 6 år sedan

Ja idag är det 6 år sedan lilla loppan lus bestämde sig för att komma ut. Hon va beräknad till den 17:e, men eftersom hon låg i säte va det planerat snitt den 10:e. Fyyy va jag tyckte det va tråkigt att hon inte skulle få bestämma sin födelsedag själv utan vi skulle bestämma datum när hon skulle komma ut i världen!! Vilken tur att hon har en egen vilja precis som sin mamma. För runt 16 tiden på eftermiddagen den 6 maj 2007 stod jag och skulle göra lasagne när det plötsligt "smällde till" mellan benen och vatten började rinna... Jonas va i trädgården då jag kom ut springande med kökshandduken mellan benen. (Ett litet tillägg här är att vi under förmiddagen haft problem med vattenläcka i garaget) Jag berättade för honom att vattnet hade gått. Han tog sig för pannan, sucka högt och sa "-inte nu igeeeen". Att det skulle komma bebis den här dagen fanns ju liksom inte med i planeringen. Vi hade ju planerat snitt. Men istället förvandlades det hela till ett akut snitt. Jonas sprang in i duschen. Jag ringde bb och sen mamsen som fick komma ner och plocka undan allt i trädgården och köket. Bilfärden till Ystad tog 20min. Det är ungefär halva tiden mot normalt. Men snitthastigheten låg på 160 så det va kanske inte så konstigt.
När vi kom in blev jag kopplad till en massa apparater och allt va lugnt. Inga värkar och inget sånt. Bara jäkligt hungrig!! Vi skulle ju äta middag!!! Och allt jag ätit under dagen va en sketen negerboll till kaffet. Denna lilla boll ställde dock till det eftersom man helst ska vara fastande vid snitt. Vi åkte in på en sal, fick en tv och kunde "mysa". Myset blev dock kortvarigt då värkarna började komma. Och vid 20 rullades jag ner till op (....första gången..) dom hann aldrig lägga bedövningen innan dom fick in ett urakut snitt. Så vi åkte upp på salen igen och där låg jag med värkar ovetande om när vi skulle komma ner nästa gång. Personalen på bb verkade ha fullt upp med annat än att kolla hur jag mådde, men hade det hänt något hade vi ju ringt på knappen. En tanke som slog mig efteråt är att dom kollade aldrig hur pass öppen jag var. Ointressant kanske eftersom det skulle bli snitt, men med tanke på dom starka värkarna så borde dom kanske kollat?! Jag vet inte... Allt gick ju bra. När klockan började närma sig 22.30 blev jag äntligen nerrullad igen. Och 23.27 är hon ute i den nya världen - vår fina lilla tös! Så det va med nöd och näppe det blev den 6:e maj...

Idag hämtade jag barnen på dagis efter lunch och då hade dom inte hunnit sjunga för Elin än. Så jag fick bevittna detta på plats. Stolt som en fölsegris ska vara satt hon på tronen och njöt av sången. Va riktigt mysigt. Eftersom det nu för tiden är så mycket sekretess så får man ju inte fotografera så andra barn kommer med. Men jag knäppte ett kort på Elin iaf.

Nu ligger hon i sängen och den sista frasen innan vi stängde dörren va att det varit sååå rolig födelsedag att hon faktiskt inte kan somna. Det måste vara ett bra betyg på en födelsedag :)

Tjing!!