Det är ett jävla skriveri på Facebook om ditt och datt och alla har sina åsikter. Vissa som som vanligt är sååå jävla bra och tycker att den stackars pappan ska ha dödsstraff. Dödsstraff?!?! Seriöst?!?! Han kommer få bära på en fruktansvärd smärta och ånger så länge han lever. Hela hans framtid är förstörd. Själv hade jag helt ärligt tagit mitt eget liv om detta inträffat mig. Jag hade aldrig någonsin klarat av att leva med en sån börda.
Och stackars anhöriga. Stackars mamma. Hur fan gör man där?!?! Åter igen om det inträffat i vår familj. Vi hade inte längre levt ihop, vi diskuterade det igår och vi va rörande överens. Jag älskar hela min familj till universums slut och tillbaka, men en sån här sak... Usch!!! Stackars familj!
Detta är trots allt något som skulle kunna hända vem som helst. Ibland vill inte hjärnan fungera. Jag har glömt Joel i bilen en gång. I 3 minuter satt han kvar i bilen på uppfarten och sov. Jag började packade in varor i kylskåpet och kom på att jag glömt honom. Nu va det höst och inga 20-25 grader utanför bilen tack och lov. Jag är kanske en dålig förälder då vad vet jag... Men det hände. Vissa stunder är hjärnan så överstressad så den lägger av. Har man aldrig upplevt det är det kanske svårt och sätta sig in i.
Jag känner inte denna familj och jag vet troligen inte heller vem det är, men en milliprocent av deras smärta har jag ständigt i min kropp. Den värsta mardrömmen har för dom blivit verklighet och här sitter vi hemma i våra hus med våra älskade familjer och tycker oss ha rätt att döma. Fy fan!
Tjing!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar